I lördags åkte jag ned till min far med sambo i Karlskrona (eller rättare sagt Nättraby för de lokalbor som vet vad Nättraby är. Det var tio timmars åkande ínnan jag var framme. Dagen efter skulle jag och pappa åka till Polen.
Stena Line avgår från Karlskrona söndag kväll 21.00 och anländer i Gdynia måndag morgon. Ombord får vi information om guidad tur i trestad som Gdynia, Sopto och Gdansk kallas med ett namn då städernas förorter växt ihop. Vi bestämmer oss för att följa med på den guidade turen med buss och lämnar bilen på en parkering vid färjeläget.
Guiden hade studerat svenska och var anställd av Stena Line. Han var född i Gdansk och bodde i Gdynia. Rätt som det var i bussen ringer hans mobil, och eftersom han är jourhavande guide kan man ringa honom när som hellst när man är i trestad för att få hjälp om man är vilse etc.
Vi började med Gdynia. Blev visad den enormt stora marknaden med saluhall och torghandel m m. sedan ut för att se på en jägare från ww2 och ett fett segelfartyg som ... öhh.. övande marinsoldater tränade med förr innan den blev "omodern"
Gdynia är en väldigt ny stad. Staden byggdes under 20talet tror jag, och innan var det bara en liten fiskeby. På den tiden hörde Gdansk inte till Polen och Polen behövde en modern hamnstad. Därför byggdes den och ny bor flera hundra tusen personer här. Sammanlagt i trestad bor ca 1 000 000 personer. I staden var också ett oerhört smart men kanske komplicerat system med elbussar och gratisbusar som transporterade folk runt till olika kvarter och delar av staden och till det stora shoppingcentret Geant utanför Gdynia. Överallt i centrym såg man spår på backen eller elkablar ovanför. Var man vilse kunde man nästan följa en buss bara, för de åkte ju inte bort från staden.
Nästa stopp var i Gdansk, då vi skulle ta en längre paus där för att äta lunch (som polacker inte äter. De äter mackor eller något annat i stället. "Dagens" fanns inte där, men maten var ju billig iaf). Vi klev av bussen och såg spår efter ww2. Bombade byggnader fanns kvar och guiden berättade att de var till salu. De ville bli av med dem och hade inte haft tid/råd att restaurera alla kvarteren. De gamla sädesmagasinen fanns inte kvar. Personligen tycker jag inte alla bombade byggnader skall rivas och att nytt skall byggas där. Det var spännande att se allt med egna ögon. Gdansk är en apgammal stad. 1000 år ungefär och har vart en viktig hansastad. Bönderna hade egenrätt att bruka handel där, och kungen hade inget att säga till om.... nästan.
En jättegammal och hög kran fanns där med. Den användes förr inte för att lasta varor som man kanske skulle kunan tro, utan för att ställa in masterna på fartygen. Inuti fanns två "ekorrhjul" och där i placerade man två personer som fick "springa" för att på så sätt kunna lyfta 2000 kg.
Vi gick utanför den gröna porten, som var slutporten för gågatan ut mot hamnen, och vidare mot den tredje porten som ledde oss in på Maria (Mariacka) gatan. Oj vilket vackert pittoreskt och mysigt ställe! Vattenkastare med lejonhuvuden och terasser med blommor och olika utsmyckningar och kreativa arkitekturlösningar. Detta blev som alla andra kvarter bombat under ww2, men restaurerat till så nära originalskick de kunde komma.
Gatan ledde oss rakt upp till Mariakyrkan (Kosciól Mariacki)som är en domkyrka. Världens största tegelkyrka som byggdes redan på 1200 talet. Arbetet tog sådan lång tid att när arkitekten dog fick en annan ta över och hitta på lite hur de ville, eftersom ritningar och skisser inte fanns bevarade. Därför ser nog kyrkan inte ut så som den förste arkitekten tänkt sig. haha. Hög var kyrkan dock och väldigt pampig. Det får plats 25 000 besökare samtidigt i kyrkan. Under kriget hade den tagit skada, bland annat hade taket blåst av, men det hade omsorgsfullt restaurerats. Dess gotika arkitekturstil och röda tegel får mig att tänka på den.. något mindre och väldigt moderniserade trönökyrkan som hade i grunden en nygotisk fasad.
Vi hade även det höga nöjet att även få gå in i kyrkan, och trots att det mesta var plundrat av tyskar tidigare så fanns det en hel del att titta på. l'ängst långsidorna fanns små altare som familjer tidigare köpt och hade för privat bruk. Till det hade de sin egen präst, och ibland inte bara en utan flera.
I kyrkan kunde man stoltsera med ett ur som, vad jag minns, var större än det i Lunds domkyrka. Det visade veckodagar, datum, månad, månens vandring, solens vandring och timslag med mera. allt var skrivet i kryptiska latinska förkortningar, så man förstod ju ingenting, vilket inte befolkningen på den tiden gjorde heller. I stället roades de av skulpturerna på toppen som varje kvart och hel timme gjorde någon rörelse.
Sedan fick vi lite strötid på staden att titta runt eller äta eller fika lite. Vi fikade (chocolate milkshake)på ett toppmodernt fik med bara rött och svart på möbler och tapeter. Sedan gick vi runt lite på gågatan och kollade på rådhuset, gyllene huset med mera.
Sedan for vi iväg till Sopot innan vi var tillbaka i Gdynia igen. Sopot är känd som en gammal kurort. Sanden var finkorning och detta är Polens riviera. Vi stannade vid Grand Hotel och gick runt på baksidan för att titta på stranden och havet och den långa träpiren som är väldigt känd. Den är 516m lång och om inte Europas längsta träpir, så i allafall en utav de längsta.
Sedan for vi tillbaka till Gdynia och tog bilen till Helhalvön. Vägarna var rätt kassa och det var dåligt skyltat så det tog sin lilla tid. Alla körde dessutom om oss då vi körde så snabbt manfick enligt trafikskyltarna men de andra körde 40km/h snabbare. haha
Det är rätt dystert att åka i polen med gråa gamla obebodda och döda byggnader som stirrar med svarta ögon på en.
Efter Hel-turen åkte vi tillbaka för att försöka hitta vårt hotell som låg mellan Gdansk och Sopot. Det tog
två timmar att hitta och var
INTE roligt att sitta i bilen sent på kvällen och känna sig så sjuklig som jag gjorde. Illamående och kyla. Frös häcken av mig. När vi väl kom fram (Tack och lov!) så tog jag ett varmt bad och höll på att svimma efteråt. haha. Härlig kväll det där.. <.<
